Burtonesque i grått.

När jag gick sista terminen på Stockholms Tillskärarakademis basår ingick det att alla elever skulle sy upp en egen kreation utifrån ett livplagg som hänger från axlarna. Det kunde vara en kappa, jacka, klänning.. Jag valde att sy upp en dräkt, som föddes fram när jag satt och skissade en eftermiddag. Helt plötsligt fanns det något som mest av allt såg ut som någonting ur en Tim Burton film.

Skissen såg ut någonting åt det här hållet, originalskissen är undanlagd på ett alldeles för bra ställe - jag hittar den helt enkelt inte.


Det som främst fick mig att tänka på honom var kragsnibben som jag tecknat i en spiral. Säg den film av Tim som inte på ett eller annat sätt har spiraler med i scenografin. Dessutom hade jag gett armbågarna en spetsig attityd, ytterligare en flört med framför allt en av hans filmer; A Nightmare Before Christmas.

Hur skulle jag få till kragen? Ärmarna var inget problem, bara att dra ut själva armbågspunkten till en lagom stor spets. Manschetterna är helt enkelt påsydda för att få till ”tratt”känslan. Jag och läraren funderade lite och kom fram till att någon form av ståltråd skulle lösa problemet med spiralen. Jag använde mig av floristtråd, eftersom den är plastad minimeras risken för att den skall rosta.

Jag kom definitivt att tänka på den här kullen när jag såg kragen på min skiss.

Då basåret lär sig sy utifrån konfektion vad det bara påstrykbart mellanlägg som användes, min höga ståkrage skulle aldrig hålla formen om jag dessutom skulle ha ståltråd i spiralsnibben. Min lärare, som är utbildad damskräddare, visade mig hur jag skulle sy speciella stygn för att kragen skulle hålla formen och inte glipa ut från halsen. Eftersom tyget jag hade valt var ett ylle, gick det dessutom att krympa in lite vidd. När jag sedan började min egen utbildning till damskräddare insåg jag att hon hade bett mig sy in hållning och efter det prickstygn för att bevara den minskningen. Kragen käpps med en hyska/hake i halsen för att ytterligare stabilisera spiralen.

Blixtlåset mitt fram var ingen svårighet att få i, däremot visade det sig att jag under tiden som jag hade konstruerat grundmönstret och sedan dragit upp mönster till jackan hade minskat i vikt och därmed även i omfång.  Ganska rejält också. Helt plötsligt hägde jackan överallt och det blev till att minska in den både här och där. Ärmisättningen var inte heller särskilt rolig, då ärmkullen inte ville sitta som konstruktionen angav. Slutligen fick vi helt enkelt sätta i den som den ville sitta utifrån min egen axelled, tur att jag hade en så bra lärare.

Här ser man den andra handsken i håret även om det mer ser ut som en blomma.

Kjolen fick bli en sexvådig modell, så att sömmarna från jackan följdes upp på kjolen.  För att praktiskt kunna tvätta upp kjolen lite oftare, tvättade jag yllet i specialprogrammet för ylle i maskin innan jag klippte till delarna. Hade jag dampat tyget hade enda alternativet varit kemtvätt. Fodret jag valde var i en härligt plommonlila nyans och av en viskosblandning för att bli så behagligt som möjligt att bära.  Även det tvättades på 40 grader innan tillskärning.

Under tiden som jag sydde denna dräkt i skolan hade vi även en liten, kort kurs i hur man syr accessoarer. Jag hade bestämt mig för att jag minsann ville ha ett par handskar till som matchade. Sagt och gjort, jag konstruerade ett mönster och köpte ett fuchsiafärgat trikåtyg. Jag hann dock bara sy klart en handske, den andra kom jag halvvägs med under själva visningsdagen, så den fick sitta i håret istället, lite lagom avant-garde eller surrealistiskt.

Här är en närbild på hur kragen ser ut på.

Vad det gällde den alldeles för stora jackan så gick det inte att minska ned den hur mycket som som helst, därav att den fortfarande var lite för stor i drapen fram i bysthöjd ut mot ärmen. Men men, det är inte alla konfektionssydda plagg som sitter som de skall heller, snarare så att majoriteten inte gör det. Plaggen är varma att bära och spiralen inte det minsta tung eller otymplig mot halsen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En stilla flört med 1930-talet i svart spets.

Under en titt på Emmaus år 2005 hittade jag ett riktigt guldkorn; en aftonklänning från 1930-talet helt i svart bomullsspets. Vissa revor i sömmarna men i övrigt fullt användbar, tyvärr precis för liten för att jag någonsin skall kunna komma i den. Vad gör man då? Jo, man syr en kopia av den. Jag valde att använda mig av en trikå istället för ett spetstyg, mest för att jag inte hade råd med gepyrspets, men även för att det är elastiskt och töjer sig så mycket som är behövligt. Mönstret blev inte blommigt som på originalet utan ett arabesque motiv.

En mycket snarlik spets till mitt klänningsoriginal, som har använts till den här klänningen du hittar via länken.

Jag utgick från originalet ifråga om modell, hög rund halsringning framtill som knäpps mitt bak med en tryckknapp. Nedanför är ryggen öppen i ett sprund hela vägen ned till midjan, för att visa upp ett stycke förförisk ryggtavla. Kjolen är i en mycket kvinnlig sjöjungfrumodell, dvs kjolen vidgar sig utåt till stor vidd nedanför knäna. Ärmarna är konstruerade i en idag ganska ovanlig men då relativt vanlig halvbolero variant.  Fjärilsärmen är lös framtill och fastsydd med ryggen bak. Eftersom spetsen är krusterad samman finns det egentligen inte en enda söm synlig på originalet. Det blev det dock på min kopia. Jag utgick från en modell med längsgående sömmar och en avskärning under bysten. Det var mer pga att jag har en något större byst som jag skar till den så än något annat.

Originalklänningen hade ingen underklänning (vilket var vanligast då) eller foder och då ryggen är öppen så djupt i ryggen är det svårt att bära någon bh under, i alla fall om kupstorleken är större än C-D. Alternativet blev att fodra kuporna med hudfärgad trikå, vilket blev en snygg lösning.

Förföriskt tunna, halvtransparenta tyger och nakna ryggar var högsta aftonmode under 1930-talet. Den här är stickad, kolla länken.

Ett halvporträtt som visar tygmönstret ganska bra.

Modellen är väldigt snarlik denna klänning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


En variant av Sture.

Min kund ville ha en dräkt uppsydd som var från senrensässansen. Han hade tittat runt lite och gillat det spanska modet som var i ropet då, runt 1550-80-talet. Däremot var han inte så intresserad av hysk- & hakknäppning eller snörning som stängningsalternativ utan föredrog knappar istället.

Liknande ärmpuffar som i denna målning var målet, även fast det här är på en kortärmad överrock.

Han var även intresserad av en ärmpuff strax nedanför axeln och en uppföljning av knapparna mitt fram längs med underärmarna. Pluderhosor var inte intressant utan snarare de smalare, senare byxorna. De skulle dock fortfarande vara slitsade för att matcha ärmarna.

Till jackan och byxorna skulle det även ingå en skjorta samt en barett. Skjortan sydde jag efter ett mönster från en bevarad skjorta som är med i boken Skjortor, särkar och blusar av Dorothy K. Burnham. Den syddes upp i bomullstyg och knäpptes med hyskor och hakar i hals och ärmar. Baretten syddes utan brätte, i en enkel ”basker”modell.

Jag utgick från mönstret på Svante Stures dräkt som han brev avrättad i, eftersom kunden ville ha en snäv och kroppsnära modell men med lagom långt skört för att inte visa för mycket bakdel. Ärmarnas puffar skapade jag genom att utgå från ett ärmmönster från Geometrica y Traca av Juan de Alcega som jag minskade ner volymen på och slitsade upp. Jackan är sydd i svart bomullssammet och fodrad med klarblå polyestersatin, vilket ärmpuffarna även är uppfluffade med.

Byxorna var ett kapitel för sig. Då jag tidigare hade sytt upp ett par 1740-tals byxor utgick jag från detta mönster och anpassade det för ändamålet. Med tanke på att sena 1500-tals och tidiga 1600-tals byxor mer eller mindre är konstruerade på samma sätt som detta senare mönster kändes det inte helt fel att göra på det här viset.

Jag sydde den här dräkten 2002 innan jag hade lärt mig att konstruera mönster själv, däremot började jag att bli ganska bra på att förstora upp mönster med hjälp av koofficienter och kroppsmått. Vare sig jackan eller byxorna orsakade några större problem.

Dräkten var mycket fin på och jag var väldigt nöjd med resultatet, frånsett en alldeles för stor byxlining som berodde på att jag, i stressen, glömde bort faktumet att byxbaken skulle rynkas samman..

Skulle jag sy upp en ny sådan här dräkt idag vet jag flera moment som jag skulle tackla annorlunda, som det var då kan jag lugnt säga att jag gjorde mitt bästa utifrån de kunskaper jag hade då.

Jag har hittat ett par stycken som även de har utgått från mönstren på Sturedräkterna och som ni hittar bakom varje bild nedan;

Murder at Upsala Castle, 1567

Garb For Guys

Apollon

Festive Attyre

Lynn Mcmaster

Bonnybluebelle

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Bröllop under Medeltidsveckan.

Idag är det många som väljer ett temabröllop. Så gjorde även detta par när de bestämde sig för att viga sig i en av kyrkoruinerna i Visby under Medeltidsveckan. Är bruden dessutom havande blir det att tänka finurligt om hon vill kunna använda klänningen nästa år som vanligt medeltidsplagg.
Jag utgick från 1100-talet men även ifrån Sagan om Ringenfilmerna, eftersom mycket är influerat från samma tidsepok.

Kunden själv ville ha en klänning påminnande om Arwens olika klänningar, med klockformade ärmar och smala underklänningsärmar. De medeltida kvinnoplaggen bars nämligen i lager, med en undersärk och en överklänning.

Utifrån kundens personlighet och faktumet att det var en brudklänning, valde jag att ge henne ett fyrkantigt decolletage där brösten lyfts precis så mycket att det bildas en fin rundning. Sedan behövdes det en lösning på hur man både skulle kunna använda klänningen som höggravid och efter förlossingen. Jag gjorde helt enkelt ett djupt motveck som spändes fast under livstycket när det var knäppt mitt fram. På så sätt fick både magen plats och när extra tyget inte längr behövdes så hänger det i två djupa veck. Fållen är även längre framtill för att det skall vara en jämn linje när magen fyller upp tyget. Materialet är ett krämfärgat bomull-polyester med livet uppstadgat av kraftig bomullskanvas. Livet har hysk- och hakknäppning.

Överklänningen har snörning i ryggen, bandkantning i silver på halsringning, under byst och över sömmen på överarmarna. Ärmarna som har ett ljusare blått foder är öppna framtill för att underlätta när man skall arbeta med händerna. Kjolen är öppen mitt fram för att tillåta magen att puta ut.

Fotona är tagna av Alexander Hegedüs.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Sommarbrud i en cocktailklänning.

En brudklänning kan idag se ut precis hur som helst. Idag väljer många att bära en klänning som de sedan kan återanvända på andra tillställningar. I det här fallet ville min kund ha en klänning som framhävde henne på bästa sätt och som hon kunde använda till middagar och andra lite formella somriga tillställningar.

Klänningen är sydd i en crinklad polyesterchiffong som är dubblerat med enfärgad lindblomsgrön polyesterchiffong, kuporna uppstadgade med organza. Mönsterpassningen tog sin tid då det dels är stor mönsterrapport och dels flera längsgående sömmar. Vackra fjärilar var det i alla fall som täcker tyget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Avslutningsbaler och deras klänningar.

Det finns många avslutningar som kräver sina klänningar. Här är exempel på två sådana som jag har sytt upp på beställning.

Denna klänning sydde jag under tiden som jag gick på Stockholms Tillskärarakademis basår. Materialet är chiffong i två nyanser, ett jaquardvävt äppelgrönt bomull-polyestertyg med blommönster samt foder. Den är sydd på en stomme med draperad byst, volangdekoration i ryggen och assymetriskt taggig fåll. Ryggen har även snörning som stängningsfunktion.

Den här klänningen är även den sydd under basåret. Baserad på en klänning som Beyoncé bar på Golden Globe, dock utan drapering på ena axeln och med två axelband istället för en assymmetrisk skärning. Materialet är en viscos-polyesterblandning med liten mängd elastan i samt foder. En klassisk 1930-tals modell helt enkelt, med sjöjungfru fåll och draperat decolletage.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/balkl%E4nning&#8221; rel=”tag”>balklänning</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/kl%E4nningsmodeller&#8221; rel=”tag”>klänningsmodeller</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/mode&#8221; rel=”tag”>mode</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/skr%E4ddat&#8221; rel=”tag”>skräddat</a>