En variant av Sture.

Min kund ville ha en dräkt uppsydd som var från senrensässansen. Han hade tittat runt lite och gillat det spanska modet som var i ropet då, runt 1550-80-talet. Däremot var han inte så intresserad av hysk- & hakknäppning eller snörning som stängningsalternativ utan föredrog knappar istället.

Liknande ärmpuffar som i denna målning var målet, även fast det här är på en kortärmad överrock.

Han var även intresserad av en ärmpuff strax nedanför axeln och en uppföljning av knapparna mitt fram längs med underärmarna. Pluderhosor var inte intressant utan snarare de smalare, senare byxorna. De skulle dock fortfarande vara slitsade för att matcha ärmarna.

Till jackan och byxorna skulle det även ingå en skjorta samt en barett. Skjortan sydde jag efter ett mönster från en bevarad skjorta som är med i boken Skjortor, särkar och blusar av Dorothy K. Burnham. Den syddes upp i bomullstyg och knäpptes med hyskor och hakar i hals och ärmar. Baretten syddes utan brätte, i en enkel ”basker”modell.

Jag utgick från mönstret på Svante Stures dräkt som han brev avrättad i, eftersom kunden ville ha en snäv och kroppsnära modell men med lagom långt skört för att inte visa för mycket bakdel. Ärmarnas puffar skapade jag genom att utgå från ett ärmmönster från Geometrica y Traca av Juan de Alcega som jag minskade ner volymen på och slitsade upp. Jackan är sydd i svart bomullssammet och fodrad med klarblå polyestersatin, vilket ärmpuffarna även är uppfluffade med.

Byxorna var ett kapitel för sig. Då jag tidigare hade sytt upp ett par 1740-tals byxor utgick jag från detta mönster och anpassade det för ändamålet. Med tanke på att sena 1500-tals och tidiga 1600-tals byxor mer eller mindre är konstruerade på samma sätt som detta senare mönster kändes det inte helt fel att göra på det här viset.

Jag sydde den här dräkten 2002 innan jag hade lärt mig att konstruera mönster själv, däremot började jag att bli ganska bra på att förstora upp mönster med hjälp av koofficienter och kroppsmått. Vare sig jackan eller byxorna orsakade några större problem.

Dräkten var mycket fin på och jag var väldigt nöjd med resultatet, frånsett en alldeles för stor byxlining som berodde på att jag, i stressen, glömde bort faktumet att byxbaken skulle rynkas samman..

Skulle jag sy upp en ny sådan här dräkt idag vet jag flera moment som jag skulle tackla annorlunda, som det var då kan jag lugnt säga att jag gjorde mitt bästa utifrån de kunskaper jag hade då.

Jag har hittat ett par stycken som även de har utgått från mönstren på Sturedräkterna och som ni hittar bakom varje bild nedan;

Murder at Upsala Castle, 1567

Garb For Guys

Apollon

Festive Attyre

Lynn Mcmaster

Bonnybluebelle

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Italiensk renässans utifrån Eleonora Di Toledo.

På strandpromenadens parkering nedanför Kruttornet under Medeltidsveckan 2000.

Jag ville sy upp en snygg renässansklänning och helst ha ett mönster till klänningen ifråga. Jag hittade Janet Arnolds bok Patterns of Fashion The cut and constructions of clothes for men and women c1560-1620. I den fann jag Eleonora di Toledos begravningsklänning som verkade både enkel och elegant på samma gång. Tyvärr fanns det inget mönster på ärmarna så det fick bli att konstruera egna. Jag började med den här klänningen 1999, innan jag själv hade någon större erfarenhet av hur man hittar det mesta på internet och utgick från vad jag såg i boken och på de porträtt jag lyckades finna.

Eleonora di Toledo, målad 1543 av Agnolo Bronzino

Livet är är sytt i tre lager, bomullssammet ytterst, mycket stadig bomullscanvas i mitten och lakansväv som foder. Mittersta lagret är uppstadgat med rigelene som är påsydda direkt på tyget. Här hade jag ännu inte lärt mig hur man konstruerar egna mönster utan förstorade upp mönstret från boken med hjälp av koofficienter. Tur att man har en pappa som var villig att förklara för mig hur jag skulle göra där. Nu minns jag det bara vagt och brukar ännu blanda samman vilket som skulle divideras och vad som skulle multipliceras. Naturligtvis innebar det en hel del toallprovande och ändringar innan ett färdigt, anpassat mönster fanns att tillgå.

Jag planerade att göra samma form av guldnät som i porträttet utav guldfärgat band eller soutageband, där varje korsning skulle ankras med en pärla. På samma vis skulle ett hårnät göras. Det blev dock inte så på grund av tidsbrist. Kjolen och ärmarna hittade jag en bomullstwill i samma nyans som sammeten med ett fall som liknade bilderna på liknande klänningar.

Ärmarna skapades med hjälp av fyra jämnbreda band som fästes samman med hjälp av pärlor längs med slitsarna. Den mjuka rullen av ärm som kortats och fästs upp gjorde jag inte, just då kändes det tillräckligt mycket som en utmaning att bara få till ärmarna.

När jag nu surfat runt på internet har jag hittat dessa sidor som visar andra som också har sytt upp klänningar utifrån samma mönster – klicka på porträtten;

The Eleonora project

An Italian Showcase

Starlight Masquerade

Centuries Sewing


Läs även andra bloggares åsikter om , ,