Burtonesque i grått.

När jag gick sista terminen på Stockholms Tillskärarakademis basår ingick det att alla elever skulle sy upp en egen kreation utifrån ett livplagg som hänger från axlarna. Det kunde vara en kappa, jacka, klänning.. Jag valde att sy upp en dräkt, som föddes fram när jag satt och skissade en eftermiddag. Helt plötsligt fanns det något som mest av allt såg ut som någonting ur en Tim Burton film.

Skissen såg ut någonting åt det här hållet, originalskissen är undanlagd på ett alldeles för bra ställe - jag hittar den helt enkelt inte.


Det som främst fick mig att tänka på honom var kragsnibben som jag tecknat i en spiral. Säg den film av Tim som inte på ett eller annat sätt har spiraler med i scenografin. Dessutom hade jag gett armbågarna en spetsig attityd, ytterligare en flört med framför allt en av hans filmer; A Nightmare Before Christmas.

Hur skulle jag få till kragen? Ärmarna var inget problem, bara att dra ut själva armbågspunkten till en lagom stor spets. Manschetterna är helt enkelt påsydda för att få till ”tratt”känslan. Jag och läraren funderade lite och kom fram till att någon form av ståltråd skulle lösa problemet med spiralen. Jag använde mig av floristtråd, eftersom den är plastad minimeras risken för att den skall rosta.

Jag kom definitivt att tänka på den här kullen när jag såg kragen på min skiss.

Då basåret lär sig sy utifrån konfektion vad det bara påstrykbart mellanlägg som användes, min höga ståkrage skulle aldrig hålla formen om jag dessutom skulle ha ståltråd i spiralsnibben. Min lärare, som är utbildad damskräddare, visade mig hur jag skulle sy speciella stygn för att kragen skulle hålla formen och inte glipa ut från halsen. Eftersom tyget jag hade valt var ett ylle, gick det dessutom att krympa in lite vidd. När jag sedan började min egen utbildning till damskräddare insåg jag att hon hade bett mig sy in hållning och efter det prickstygn för att bevara den minskningen. Kragen käpps med en hyska/hake i halsen för att ytterligare stabilisera spiralen.

Blixtlåset mitt fram var ingen svårighet att få i, däremot visade det sig att jag under tiden som jag hade konstruerat grundmönstret och sedan dragit upp mönster till jackan hade minskat i vikt och därmed även i omfång.  Ganska rejält också. Helt plötsligt hägde jackan överallt och det blev till att minska in den både här och där. Ärmisättningen var inte heller särskilt rolig, då ärmkullen inte ville sitta som konstruktionen angav. Slutligen fick vi helt enkelt sätta i den som den ville sitta utifrån min egen axelled, tur att jag hade en så bra lärare.

Här ser man den andra handsken i håret även om det mer ser ut som en blomma.

Kjolen fick bli en sexvådig modell, så att sömmarna från jackan följdes upp på kjolen.  För att praktiskt kunna tvätta upp kjolen lite oftare, tvättade jag yllet i specialprogrammet för ylle i maskin innan jag klippte till delarna. Hade jag dampat tyget hade enda alternativet varit kemtvätt. Fodret jag valde var i en härligt plommonlila nyans och av en viskosblandning för att bli så behagligt som möjligt att bära.  Även det tvättades på 40 grader innan tillskärning.

Under tiden som jag sydde denna dräkt i skolan hade vi även en liten, kort kurs i hur man syr accessoarer. Jag hade bestämt mig för att jag minsann ville ha ett par handskar till som matchade. Sagt och gjort, jag konstruerade ett mönster och köpte ett fuchsiafärgat trikåtyg. Jag hann dock bara sy klart en handske, den andra kom jag halvvägs med under själva visningsdagen, så den fick sitta i håret istället, lite lagom avant-garde eller surrealistiskt.

Här är en närbild på hur kragen ser ut på.

Vad det gällde den alldeles för stora jackan så gick det inte att minska ned den hur mycket som som helst, därav att den fortfarande var lite för stor i drapen fram i bysthöjd ut mot ärmen. Men men, det är inte alla konfektionssydda plagg som sitter som de skall heller, snarare så att majoriteten inte gör det. Plaggen är varma att bära och spiralen inte det minsta tung eller otymplig mot halsen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser