En stilla flört med 1930-talet i svart spets.

Under en titt på Emmaus år 2005 hittade jag ett riktigt guldkorn; en aftonklänning från 1930-talet helt i svart bomullsspets. Vissa revor i sömmarna men i övrigt fullt användbar, tyvärr precis för liten för att jag någonsin skall kunna komma i den. Vad gör man då? Jo, man syr en kopia av den. Jag valde att använda mig av en trikå istället för ett spetstyg, mest för att jag inte hade råd med gepyrspets, men även för att det är elastiskt och töjer sig så mycket som är behövligt. Mönstret blev inte blommigt som på originalet utan ett arabesque motiv.

En mycket snarlik spets till mitt klänningsoriginal, som har använts till den här klänningen du hittar via länken.

Jag utgick från originalet ifråga om modell, hög rund halsringning framtill som knäpps mitt bak med en tryckknapp. Nedanför är ryggen öppen i ett sprund hela vägen ned till midjan, för att visa upp ett stycke förförisk ryggtavla. Kjolen är i en mycket kvinnlig sjöjungfrumodell, dvs kjolen vidgar sig utåt till stor vidd nedanför knäna. Ärmarna är konstruerade i en idag ganska ovanlig men då relativt vanlig halvbolero variant.  Fjärilsärmen är lös framtill och fastsydd med ryggen bak. Eftersom spetsen är krusterad samman finns det egentligen inte en enda söm synlig på originalet. Det blev det dock på min kopia. Jag utgick från en modell med längsgående sömmar och en avskärning under bysten. Det var mer pga att jag har en något större byst som jag skar till den så än något annat.

Originalklänningen hade ingen underklänning (vilket var vanligast då) eller foder och då ryggen är öppen så djupt i ryggen är det svårt att bära någon bh under, i alla fall om kupstorleken är större än C-D. Alternativet blev att fodra kuporna med hudfärgad trikå, vilket blev en snygg lösning.

Förföriskt tunna, halvtransparenta tyger och nakna ryggar var högsta aftonmode under 1930-talet. Den här är stickad, kolla länken.

Ett halvporträtt som visar tygmönstret ganska bra.

Modellen är väldigt snarlik denna klänning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

En variant av Sture.

Min kund ville ha en dräkt uppsydd som var från senrensässansen. Han hade tittat runt lite och gillat det spanska modet som var i ropet då, runt 1550-80-talet. Däremot var han inte så intresserad av hysk- & hakknäppning eller snörning som stängningsalternativ utan föredrog knappar istället.

Liknande ärmpuffar som i denna målning var målet, även fast det här är på en kortärmad överrock.

Han var även intresserad av en ärmpuff strax nedanför axeln och en uppföljning av knapparna mitt fram längs med underärmarna. Pluderhosor var inte intressant utan snarare de smalare, senare byxorna. De skulle dock fortfarande vara slitsade för att matcha ärmarna.

Till jackan och byxorna skulle det även ingå en skjorta samt en barett. Skjortan sydde jag efter ett mönster från en bevarad skjorta som är med i boken Skjortor, särkar och blusar av Dorothy K. Burnham. Den syddes upp i bomullstyg och knäpptes med hyskor och hakar i hals och ärmar. Baretten syddes utan brätte, i en enkel ”basker”modell.

Jag utgick från mönstret på Svante Stures dräkt som han brev avrättad i, eftersom kunden ville ha en snäv och kroppsnära modell men med lagom långt skört för att inte visa för mycket bakdel. Ärmarnas puffar skapade jag genom att utgå från ett ärmmönster från Geometrica y Traca av Juan de Alcega som jag minskade ner volymen på och slitsade upp. Jackan är sydd i svart bomullssammet och fodrad med klarblå polyestersatin, vilket ärmpuffarna även är uppfluffade med.

Byxorna var ett kapitel för sig. Då jag tidigare hade sytt upp ett par 1740-tals byxor utgick jag från detta mönster och anpassade det för ändamålet. Med tanke på att sena 1500-tals och tidiga 1600-tals byxor mer eller mindre är konstruerade på samma sätt som detta senare mönster kändes det inte helt fel att göra på det här viset.

Jag sydde den här dräkten 2002 innan jag hade lärt mig att konstruera mönster själv, däremot började jag att bli ganska bra på att förstora upp mönster med hjälp av koofficienter och kroppsmått. Vare sig jackan eller byxorna orsakade några större problem.

Dräkten var mycket fin på och jag var väldigt nöjd med resultatet, frånsett en alldeles för stor byxlining som berodde på att jag, i stressen, glömde bort faktumet att byxbaken skulle rynkas samman..

Skulle jag sy upp en ny sådan här dräkt idag vet jag flera moment som jag skulle tackla annorlunda, som det var då kan jag lugnt säga att jag gjorde mitt bästa utifrån de kunskaper jag hade då.

Jag har hittat ett par stycken som även de har utgått från mönstren på Sturedräkterna och som ni hittar bakom varje bild nedan;

Murder at Upsala Castle, 1567

Garb For Guys

Apollon

Festive Attyre

Lynn Mcmaster

Bonnybluebelle

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


En alternativ Sibylla von Cleve à la Lucas Cranach d.ä

Jag är väldigt svag för Lucas Cranach d.ä målningar av adelsdamerna vid kurfurstendömenas olika hov. Det fick mig att vilja sy upp en egen sådan klänning som var i ropet under 1520-talet i Saxen. Jag började med att titta runt på olika bibliotek efter bra bilder på sådana och på nätet, 1997 var det dock ont om bloggar och andra hemsidor som förklarade hur man gick tillväga för att sy upp sådana här klänningar så det blev till att fundera själv.

Eftersom jag gillar lite småtokiga ärmar fann jag Sibylla von Cleves porträtt intressanta. De stora modefärgerna rött, rödorange och guld var jag inte lika intresserad av och blev därför väldigt glad när jag såg bilder som hade gröna klänningar avbildade och silverbroderier på svart botten.

Ärmarna inspirerades av detta porträtt från 1526.

kjoldelen fick sin inspiration från denna helgonbild, anno 1525.

Färgen på klänningen valdes utifrån detta porträtt från 1526.

Silverbrokaden blev vald utifrån Sidonias pärlbroderi på svart botten till höger i bild.

Jag övervägde hur det hela skulle konstrueras på enklast sätt. Som dåvarande medlem i SCA frågade jag andra medlemmar hur de hade gjort och fick mer eller mindre lättförståeliga svar. Jag beslutade mig till sist för att göra en jacka som kjolen kunde fästas i. Införskaffade ett salviagrönt ylle och efter lite letande fann jag en silverbrokad i 100% syntet hos en indisk importör som såg riktigt bra ut materialet till trots. Med utgång från Eleonora di Toledos klänningsliv sydde jag jackan som fodrades med laxfärgat foder. Ärmarna konstruerade jag som armbindlar vila hölls samman av en mängd vertikala band som fodrats med laxfärgat foder. Armbindlarna pryddes med silverbrokaden, precis som manschetterna. Det var inte den bästa lösningen och idag skulle jag ha gjort annorlunda (dvs konstruerat ett ärmmönster och spräckt upp det som behövts i extra vidd). Puffarna fylldes helt enkelt upp av de vida särkärmarna som jag bar under klänningen.

Kjolen var även den ett problem att lösa. De jag hade frågat angav endera rynkor eller lagda veck, jag valde det senare. På kjolen sydde jag även på två breda band av silverbrokaden, så som ofta visas på Cranachs målningar. När det kom till bröstlappen som skulle hålla samman jackan över bysten stötte jag på ett ganska stort problem som jag aldrig lyckades lösa ordentligt. Jag hade tänkt att sy upp en korsett att ha under men det visade sig att de jag frågat inte hade någon under sina klänningar.  Alltså blev det ingen sydd. Det gav resultatet att jag fick problem med bysten kontra jackan, visst överspill blev det. Nåja, man lär så länge man lever heter det ju. Inte heller uppfattade jag att det faktiskt skall vara linne hela vägen upp till halsen, då vissa porträtt har så tunt linne att det verkar transparent.

För att täcka håret på fashionabelt vis sydde jag en hätta i samma nyans som yllet fast av linnetyg. På den broderade jag ett rutnät som jag dekorerade med pärlor. Någon hatt fick jag aldrig till. Till detta bars tjocka kedjor i gulmetall som jag fyndade på loppis för tio kronor styck. Allt bling-bling behöver inte vara dyrt.

Andra som har sytt upp klänningar efter Lucas Cranach målningar hittar ni vid klick på målningarna;

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Om stil

CloeMetcalfe

The Realm of Venus

Historical, real and virtual

HRM Arianwen's

Saxon 1530's Dress

The Pink Cranach

Research Dumping Grounds


Italiensk renässans utifrån Eleonora Di Toledo.

På strandpromenadens parkering nedanför Kruttornet under Medeltidsveckan 2000.

Jag ville sy upp en snygg renässansklänning och helst ha ett mönster till klänningen ifråga. Jag hittade Janet Arnolds bok Patterns of Fashion The cut and constructions of clothes for men and women c1560-1620. I den fann jag Eleonora di Toledos begravningsklänning som verkade både enkel och elegant på samma gång. Tyvärr fanns det inget mönster på ärmarna så det fick bli att konstruera egna. Jag började med den här klänningen 1999, innan jag själv hade någon större erfarenhet av hur man hittar det mesta på internet och utgick från vad jag såg i boken och på de porträtt jag lyckades finna.

Eleonora di Toledo, målad 1543 av Agnolo Bronzino

Livet är är sytt i tre lager, bomullssammet ytterst, mycket stadig bomullscanvas i mitten och lakansväv som foder. Mittersta lagret är uppstadgat med rigelene som är påsydda direkt på tyget. Här hade jag ännu inte lärt mig hur man konstruerar egna mönster utan förstorade upp mönstret från boken med hjälp av koofficienter. Tur att man har en pappa som var villig att förklara för mig hur jag skulle göra där. Nu minns jag det bara vagt och brukar ännu blanda samman vilket som skulle divideras och vad som skulle multipliceras. Naturligtvis innebar det en hel del toallprovande och ändringar innan ett färdigt, anpassat mönster fanns att tillgå.

Jag planerade att göra samma form av guldnät som i porträttet utav guldfärgat band eller soutageband, där varje korsning skulle ankras med en pärla. På samma vis skulle ett hårnät göras. Det blev dock inte så på grund av tidsbrist. Kjolen och ärmarna hittade jag en bomullstwill i samma nyans som sammeten med ett fall som liknade bilderna på liknande klänningar.

Ärmarna skapades med hjälp av fyra jämnbreda band som fästes samman med hjälp av pärlor längs med slitsarna. Den mjuka rullen av ärm som kortats och fästs upp gjorde jag inte, just då kändes det tillräckligt mycket som en utmaning att bara få till ärmarna.

När jag nu surfat runt på internet har jag hittat dessa sidor som visar andra som också har sytt upp klänningar utifrån samma mönster – klicka på porträtten;

The Eleonora project

An Italian Showcase

Starlight Masquerade

Centuries Sewing


Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Bröllop under Medeltidsveckan.

Idag är det många som väljer ett temabröllop. Så gjorde även detta par när de bestämde sig för att viga sig i en av kyrkoruinerna i Visby under Medeltidsveckan. Är bruden dessutom havande blir det att tänka finurligt om hon vill kunna använda klänningen nästa år som vanligt medeltidsplagg.
Jag utgick från 1100-talet men även ifrån Sagan om Ringenfilmerna, eftersom mycket är influerat från samma tidsepok.

Kunden själv ville ha en klänning påminnande om Arwens olika klänningar, med klockformade ärmar och smala underklänningsärmar. De medeltida kvinnoplaggen bars nämligen i lager, med en undersärk och en överklänning.

Utifrån kundens personlighet och faktumet att det var en brudklänning, valde jag att ge henne ett fyrkantigt decolletage där brösten lyfts precis så mycket att det bildas en fin rundning. Sedan behövdes det en lösning på hur man både skulle kunna använda klänningen som höggravid och efter förlossingen. Jag gjorde helt enkelt ett djupt motveck som spändes fast under livstycket när det var knäppt mitt fram. På så sätt fick både magen plats och när extra tyget inte längr behövdes så hänger det i två djupa veck. Fållen är även längre framtill för att det skall vara en jämn linje när magen fyller upp tyget. Materialet är ett krämfärgat bomull-polyester med livet uppstadgat av kraftig bomullskanvas. Livet har hysk- och hakknäppning.

Överklänningen har snörning i ryggen, bandkantning i silver på halsringning, under byst och över sömmen på överarmarna. Ärmarna som har ett ljusare blått foder är öppna framtill för att underlätta när man skall arbeta med händerna. Kjolen är öppen mitt fram för att tillåta magen att puta ut.

Fotona är tagna av Alexander Hegedüs.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Sommarbrud i en cocktailklänning.

En brudklänning kan idag se ut precis hur som helst. Idag väljer många att bära en klänning som de sedan kan återanvända på andra tillställningar. I det här fallet ville min kund ha en klänning som framhävde henne på bästa sätt och som hon kunde använda till middagar och andra lite formella somriga tillställningar.

Klänningen är sydd i en crinklad polyesterchiffong som är dubblerat med enfärgad lindblomsgrön polyesterchiffong, kuporna uppstadgade med organza. Mönsterpassningen tog sin tid då det dels är stor mönsterrapport och dels flera längsgående sömmar. Vackra fjärilar var det i alla fall som täcker tyget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Avslutningsbaler och deras klänningar.

Det finns många avslutningar som kräver sina klänningar. Här är exempel på två sådana som jag har sytt upp på beställning.

Denna klänning sydde jag under tiden som jag gick på Stockholms Tillskärarakademis basår. Materialet är chiffong i två nyanser, ett jaquardvävt äppelgrönt bomull-polyestertyg med blommönster samt foder. Den är sydd på en stomme med draperad byst, volangdekoration i ryggen och assymetriskt taggig fåll. Ryggen har även snörning som stängningsfunktion.

Den här klänningen är även den sydd under basåret. Baserad på en klänning som Beyoncé bar på Golden Globe, dock utan drapering på ena axeln och med två axelband istället för en assymmetrisk skärning. Materialet är en viscos-polyesterblandning med liten mängd elastan i samt foder. En klassisk 1930-tals modell helt enkelt, med sjöjungfru fåll och draperat decolletage.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/balkl%E4nning&#8221; rel=”tag”>balklänning</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/kl%E4nningsmodeller&#8221; rel=”tag”>klänningsmodeller</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/mode&#8221; rel=”tag”>mode</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/skr%E4ddat&#8221; rel=”tag”>skräddat</a>