En ny syn på vikingarna med franska ögon – Hammerfall.

Hammerfall – Ormens Lidande, volym I Originaltitel: La Peine du Serpent ISBN:9197857918

Detta är något av det mest ambitiösa jag har läst när det kommer till utomnordisk skildring av det fornnordiska, både när det kommer till vardag, klädedräkt och tro. Helt klart märker man anknytningen till det frankiska, underligt vore väl annars då det är en fransman som skrivit äventyret. Som Sylvain Runberg själv sagt i en intervju, är det ju annars hornbeprydda vikingar à la Asterix som vanligtvis porträtteras och här är det tack och lov inte ett endaste horn i sikte på hjälmarna. Tacksamt är även hans vilja att utgå från den faktiska historien och modifiera den till fantasy. Att han även tar fasta på att det även finns så många sagor om tursar som inte bara samexisterade utan även gifte sig med asarna gör att Hammerfalls värld har ickemänskliga invånare också. Det får det hela att bli så mycket mer intressant.

Att tecknaren Boris Talijancic verkar intresserad av att försöka återge det vardagliga livet med kläder, smycken och annat är uppskattat, hans teckningsstil har dock sina tillkortakommanden. Visst påminner han en smula om den skicklige François Bourgeons realistiska stil men istället för att lyckas med tredimensionaliteten blir Boris en smula platt. Han skulle tjäna på att öva upp en mjukare och mer sensuell pennföring. Då är det snarare Irène Häfligers skickliga färgsättning som lyfter bilderna till Bourgeons nivå. Hennes känsla för färg ger serien en atmosfär den onekligen hade varit utan annars.

Historien börjar efter en skildring av hur det angliska klostret Jarrow blir plundrat av vikingar. Därefter kommer rösten av en berättare man snart får klart för sig är en bannlyst man härrörande från svearna, Björn den sköne. Han anfaller under handfästelsen mellan Harald och Lia och kidnappar dem. Han för dem sedan norrut, mot de vilda skogarna i Svartalvhem, för att kunna hämta tillbaka det relikskrin som rövades från klostret, på kejsare Karl den stores order. Som nykristen har Björn med sig en av Karls rådgivare, biskop Arno av Salzburg, det är dock väldigt tydligt att hans dop enbart varit för att kunna få med sig en stor armé, hans egentliga agenda är en helt annan.

Hammerfall – Skuggorna i Svartalvhem, volym II Originaltitel: Les ombres du Svartalaheim ISBN: 9197857970

När det kommer till historien i sig är det vissa saker som jag ifrågasätter. Ett av dem är namnen; Lia är inte ett skandinaviskt namn, det är snarare ett galiciskt, italienskt eller latinskt namn. Likaså är vare sig Jörn eller Lindor några namn från Norden, Jörn är en ort nordväst om Skellefteå och vad det gäller forngutniska namn finns både Rodair och Liknjaut men ingen Lindor – det är ju ett Schweiziskt chokladmärke.

Kvinnoklädseln ser mer frankisk ut än skandinavisk, förvisso har kvinnorna parspännen på brösten och hängselkjolar, men smyckena och bårdbroderierna är inte särskilt vikingatida. Örhängen finns det inga fynd för utan det var snarare fingerringar och pärlor mellan parspännena som favoriserades. Helt klart förekom mycken handel som influerade de norra breddgraderna (så som alla de frankiska treflikiga spännena som kvinnorna på Birka höll samman sjalen med), då det fortfarande rörde sig om små samhällen här uppe fick de ändå rätt så utpräglade regionala egenheter.

Sylvains skickliga invävning av de gamla sagorna och de väsen som tillhörde vardagen för människorna då ger historien en vinkling som gör den mer intressant. Flera karaktärer som framträder under resans gång väcker onekligen en undran om sejdande folk. På insidan av albumpärmen står ett lexikon över platser, personer och ord som förekommer i serien, vid Freja så står det att hon är ”den mest populära och enligt sägnen vackraste av de nordiska gudinnorna. Hon åkallas för seger i strid och för kärlek.”

Vad som inte nämns är hennes roll som spå- och trolldomskunnig. Den schamanliknande konsten att sejda som hon lärde ut till Oden själv och konsten att galdra ansågs även det vara en kvinnlig sysselsättning. Svartalvhem var platsen där man begravde trollgubbar och spåkärringar. Kan Sylvain ha utelämnat detta till förmån för flera överraskningar i historien eller vill han att man skall förstå det indirekt genom vad som händer runt huvudpersonerna? Spännande är i alla fall upplägget han presenterat.

Författare: Sylvain Runberg

Teckning: Boris Talijancic

Färgläggning: Iréne Häfliger

Översättning: Stefan Carlsson

Utgivare: Albumförlaget

Läs gärna den här recensionen om samma serie, rekommenderas!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

One Comment on “En ny syn på vikingarna med franska ögon – Hammerfall.”

  1. […] Läs även den här recensionen av Hammerfall serien […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s